plåga

See also: plaga, plága, plagá, and plagă

Swedish

Pronunciation
  • Audio(file)

Noun

plåga c

  1. a pain, a plague, a torment
    Han är en riktig plåga!
    He's a pain in the neck/ass!

Declension
Declension of plåga 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative plåga plågan plågor plågorna
Genitive plågas plågans plågors plågornas

Verb

plåga (present plågar, preterite plågade, supine plågat, imperative plåga)

  1. to torment, to torture
  2. (more generally, through figurative weakening) to cause significant pain or distress, to plague, to torment
    Grannen plågade henne med hög musik vid fyratiden på morgonen
    Her neighbor tormented her with loud music at four in the morning

Conjugation
Conjugation of plåga (weak)
Active Passive
Infinitive plåga plågas
Supine plågat plågats
Imperative plåga —
Imper. plural1 plågen —
Present Past Present Past
Indicative plågar plågade plågas plågades
Ind. plural1 plåga plågade plågas plågades
Subjunctive2 plåge plågade plåges plågades
Participles
Present participle plågande
Past participle plågad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.