Himlafader

Swedish

Alternative forms

Etymology

Compound of himmel (sky, heaven) +‎ -a- +‎ fader (father)

Proper noun

Himlafader c

  1. (paganism) Sky Father
    • 1884, Ragnar Törnebladh, “Jūpiter”, in Nordisk familjebok 7. Hufvudskål - Kaffraria[1], Gernandts boktryckeri-aktiebolag, accessed at Runeberg.org, archived from the original on 14 September 2016, page 1451:
      Jūpiter eller Juppiter, latinskt namn på himlafadern, hvilken hos grekerna kallades Zevs.
      Jūpiter or Juppiter, Latin name for the Sky Father, who among the Greeks was called Zeus.
    • 2019 August 27, Silver RavenWolf, translated by Arbora Vitae, To Ride a Silver Broomstick: New Generation Witchcraft[2], archived from the original on 10 June 2023:
      Han är solens strålar och hon är den lysande månen. En del ser dessa två som Jordmodern och Himlafadern.
      He is the rays of the sun, and she is the shining moon. Some see these two as the Earth Mother and the Sky Father.
  2. (Christianity) Heavenly Father
    Synonym: Fader
    • 1858, Wilhelmina Stålberg, Fader vår![3], J. L. Brudins förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 3 December 2024, page 7:
      Ske Din vilje, Himlafader!
      Thy will be done, Heavenly Father!
    • 1937, Johannes Rist, Haquin Spegel, Kristoffer Dahl, “443. Var nu redo, själ och tunga”, in Den svenska psalmboken[4], Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, accessed at Runeberg.org, archived from the original on 16 December 2023, page 391:
      Var nu redo, själ och tunga, O mitt hjärta redo var Att tillbedja och lovsjunga Gud, min Gud, min himlafar.
      Be ready now, soul and tongue, O my heart be ready, to worship and extol God, my God, my Heavenly Father.

Declension

Declension of Himlafader
nominative genitive
singular indefinite Himlafader Himlafaders
definite Himlafadern Himlafaderns
plural indefinite
definite

References