Reconstruction:Proto-Germanic/alinabugô
Proto-Germanic
Etymology
From *alinō (“ell, ulna, forearm”) + *bugô (“bend, bow”).[1]
Pronunciation
- IPA(key): /ˈɑl.in.bu.ɣɔːː/
Noun
*alinabugô m[1]
Inflection
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | *alinabugô | *alinabuganiz |
| vocative | *alinabugô | *alinabuganiz |
| accusative | *alinabuganų | *alinabuganunz |
| genitive | *alinabuginiz | *alinabuganǫ̂ |
| dative | *alinabugini | *alinabugammaz |
| instrumental | *alinabuginē | *alinabugammiz |
Descendants
- Old English: elnboga, elboga
- Old Frisian: *elboga
- Saterland Frisian: Älbooge
- Old Saxon: *elinbogo
- Middle Low German: ellebōge
- German Low German: Ellebage
- Plautdietsch: Alboagen
- Middle Low German: ellebōge
- Old Dutch: *elinbogo
- Old High German: elinbogo
- Middle High German: elenboge
- German: Ellenboge, Ellbogen, Ellenbogen
- Luxembourgish: Ielebou
- Vilamovian: ełböga
- Yiddish: עלנבויגן (elnboygn)
- Middle High German: elenboge
- Old Norse: ǫlnbogi, alnbogi, albogi, ǫlbogi