adaggeratus
Latin
Etymology
Perfect passive participle of adaggerō
Participle
adaggerātus (feminine adaggerāta, neuter adaggerātum); first/second-declension participle
Declension
First/second-declension adjective.
| singular | plural | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| masculine | feminine | neuter | masculine | feminine | neuter | ||
| nominative | adaggerātus | adaggerāta | adaggerātum | adaggerātī | adaggerātae | adaggerāta | |
| genitive | adaggerātī | adaggerātae | adaggerātī | adaggerātōrum | adaggerātārum | adaggerātōrum | |
| dative | adaggerātō | adaggerātae | adaggerātō | adaggerātīs | |||
| accusative | adaggerātum | adaggerātam | adaggerātum | adaggerātōs | adaggerātās | adaggerāta | |
| ablative | adaggerātō | adaggerātā | adaggerātō | adaggerātīs | |||
| vocative | adaggerāte | adaggerāta | adaggerātum | adaggerātī | adaggerātae | adaggerāta | |