avrätta
Swedish
Alternative forms
- afrätta (obsolete)
Etymology
Equivalent to av- + rätta. Originally from Old Swedish rætta (“execute”), from Old Norse rétta, from Proto-Germanic *rihtijaną. Prefixed by analogy to Middle Low German africhten. Compare Danish afrette, Norwegian avretta, German abrichten.
Verb
avrätta (present avrättar, preterite avrättade, supine avrättat, imperative avrätta)
- to execute, put to death
- avrättas genom hängning
- be executed by hanging
- avrättas i elektriska stolen
- be executed by electric chair
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | avrätta | avrättas | ||
| supine | avrättat | avrättats | ||
| imperative | avrätta | — | ||
| imper. plural1 | avrätten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | avrättar | avrättade | avrättas | avrättades |
| ind. plural1 | avrätta | avrättade | avrättas | avrättades |
| subjunctive2 | avrätte | avrättade | avrättes | avrättades |
| present participle | avrättande | |||
| past participle | avrättad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
References
- avrätta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- avrätta in Svensk ordbok (SO)
- avrätta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- avrätta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- rätta in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T