bitvarg
Swedish
Etymology
From bita (“to bite”) + varg (“wolf”).
Pronunciation
- IPA(key): /²biːtˌvarj/
Noun
bitvarg c
- an angry (usually elderly male) person
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | bitvarg | bitvargs |
| definite | bitvargen | bitvargens | |
| plural | indefinite | bitvargar | bitvargars |
| definite | bitvargarna | bitvargarnas |