diile
North Frisian
Etymology
From Proto-Germanic *dailijaną.
Verb
diile
Conjugation
Conjugation of diile (Mooring dialect)
| infinitive I | diile | |
|---|---|---|
| infinitive II | (tu) diilen | |
| infinitive III | än diil | |
| past participle | diiljd, diild | |
| imperative | diil | |
| present | past | |
| 1st-person singular | diil | diiljd, diild |
| 2nd-person singular | diiljst, diilst | diiljdst, diildst |
| 3rd-person singular | diiljt, diilt | diiljd, diild |
| plural | diile | diiljden, diilden |
| perfect | pluperfect | |
| 1st-person singular | hääw diiljd, diild | häi diiljd, diild |
| 2nd-person singular | hääst diiljd, diild | häist diiljd, diild |
| 3rd-person singular | heet diiljd, diild | häi diiljd, diild |
| plural | hääwe diiljd, diild | häin diiljd, diild |
| future (schale) | future (wårde) | |
| 1st-person singular | schal diile | wård diile |
| 2nd-person singular | schäät diile | wårst diile |
| 3rd-person singular | schal diile | wårt diile |
| plural | schan diile | wårde diile |
Alternative forms
- dial (Föhr-Amrum)
- diili (Sylt)