förinta

See also: forinta and fórinta

Swedish

Etymology

From German vernichten, equivalent to för- +‎ intet +‎ -a.[1] Cognate with Dutch vernietigen.

Verb

förinta (present förintar, preterite förintade, supine förintat, imperative förinta)

  1. to annihilate

Conjugation

Conjugation of förinta (weak)
active passive
infinitive förinta förintas
supine förintat förintats
imperative förinta —
imper. plural1 förinten —
present past present past
indicative förintar förintade förintas förintades
ind. plural1 förinta förintade förintas förintades
subjunctive2 förinte förintade förintes förintades
present participle förintande
past participle förintad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

  1. ^ förinta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.