förtrycka

Swedish

Etymology

för- +‎ trycka

Verb

förtrycka (present förtrycker, preterite förtryckte, supine förtryckt, imperative förtryck)

  1. to oppress

Conjugation

Conjugation of förtrycka (weak)
active passive
infinitive förtrycka förtryckas
supine förtryckt förtryckts
imperative förtryck —
imper. plural1 förtrycken —
present past present past
indicative förtrycker förtryckte förtrycks, förtryckes förtrycktes
ind. plural1 förtrycka förtryckte förtryckas förtrycktes
subjunctive2 förtrycke förtryckte förtryckes förtrycktes
present participle förtryckande
past participle förtryckt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.