förvanska
Swedish
Verb
förvanska (present förvanskar, preterite förvanskade, supine förvanskat, imperative förvanska)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förvanska | förvanskas | ||
| supine | förvanskat | förvanskats | ||
| imperative | förvanska | — | ||
| imper. plural1 | förvansken | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förvanskar | förvanskade | förvanskas | förvanskades |
| ind. plural1 | förvanska | förvanskade | förvanskas | förvanskades |
| subjunctive2 | förvanske | förvanskade | förvanskes | förvanskades |
| present participle | förvanskande | |||
| past participle | förvanskad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.