fiskr
Old Norse
Etymology
From Proto-Germanic *fiskaz (“fish”). Cognate with Old English fisc, Old Frisian fisk, Old Saxon fisk, Old Dutch fisk, Old High German fisk, Gothic 𐍆𐌹𐍃𐌺𐍃 (fisks). Ultimately from Proto-Indo-European *peysk-.
Pronunciation
- (12th century Icelandic) IPA(key): /ˈfiskr̩/
Noun
fiskr m (genitive fisks, plural fiskar)
- a fish
Declension
| masculine | singular | plural | ||
|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | |
| nominative | fiskr | fiskrinn | fiskar | fiskarnir |
| accusative | fisk | fiskinn | fiska | fiskana |
| dative | fiski | fiskinum | fiskum | fiskunum |
| genitive | fisks | fisksins | fiska | fiskanna |
Derived terms
- fiska (“to fish”)
- fiskakaup (“purchase of fish”)
- fiskari (“fisherman”)
- fiskastǫd (“fishing place”)
- fiskastǫng (“fishing spear”)
- fiskaver (“fishing place”)
- fiskbein (“fish-bone”)
- fiskbleikr (“pale as fish”)
- fiskgengd (“shoal of fish”)
- fiskinn (“good at fishing”)
- fiskiróðr (“rowing out for fish”)
- fiskisaga (“fish-news”)
- fiskiskáli (“fishermen's hut”)
- fiskistǫng (“fishing spear”)
- fiskiveitr (“catching of fish”)
- fiskiver (“fishing place”)
- fiskja (“to fish”)
- fiskkarl (“fisherman”)
- fiskkufl (“fishing jacket”)
- fiskligr (“fit for fishing”)
- fisklœkr (“fish-brook”)
- fiskmaðr (“fisherman”)
- fiskreki (“a kind of whale”)
Descendants
- Icelandic: fiskur
- Faroese: fiskur
- Norn: fisk
- Norwegian Bokmål: fisk
- Norwegian Nynorsk: fisk
- Elfdalian: fisk
- Old Swedish: fisker, ᚠᛁᛋᚴᚽᚱ
- Swedish: fisk
- Old Danish: fisk
- Danish: fisk
- Old Gutnish: *fiskr
- Gutnish: fisk
Further reading
- Richard Cleasby, Guðbrandur Vigfússon (1874) “fiskr”, in An Icelandic-English Dictionary, 1st edition, Oxford: Oxford Clarendon Press, page 155
- Zoëga, Geir T. (1910) “fiskr”, in A Concise Dictionary of Old Icelandic, Oxford: Clarendon Press, page 137; also available at the Internet Archive