gleomann

Old English

Etymology

From glēo (glee) +‎ mann (man).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈɡle͜oːˌmɑnn/, [ˈɡle͜oːˌmɑn]

Noun

glēomann m

  1. a minstrel, musician

Declension

Strong consonant stem:

singular plural
nominative glēomann glēomenn
accusative glēomann glēomenn
genitive glēomannes glēomanna
dative glēomenn glēomannum

Descendants

  • Middle English: gleomen, glewmen, gleeman