gleomann
Old English
Etymology
From glēo (“glee”) + mann (“man”).
Pronunciation
- IPA(key): /ˈɡle͜oːˌmɑnn/, [ˈɡle͜oːˌmɑn]
Noun
glēomann m
Declension
Strong consonant stem:
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | glēomann | glēomenn |
| accusative | glēomann | glēomenn |
| genitive | glēomannes | glēomanna |
| dative | glēomenn | glēomannum |