grǿta

Old Norse

Alternative forms

  • grœta

Etymology

From Proto-Germanic *grōtijaną.

Verb

grǿta (past indicative grǿtti, past participle grǿttr)

  1. to make (someone) cry, drive to tears

Conjugation

Conjugation of grǿta — active (weak class 1)
infinitive grǿta
present participle grǿtandi
past participle grǿttr
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular grǿti grǿtta grǿta grǿtta
2nd person singular grǿtir grǿttir grǿtir grǿttir
3rd person singular grǿtir grǿtti grǿti grǿtti
1st person plural grǿtum grǿttum grǿtim grǿttim
2nd person plural grǿtið grǿttuð grǿtið grǿttið
3rd person plural grǿta grǿttu grǿti grǿtti
imperative present
2nd person singular grǿt, grǿti
1st person plural grǿtum
2nd person plural grǿtið
Conjugation of grǿta — mediopassive (weak class 1)
infinitive grǿtask
present participle grǿtandisk
past participle grǿzk
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular grǿtumk grǿttumk grǿtumk grǿttumk
2nd person singular grǿtisk grǿttisk grǿtisk grǿttisk
3rd person singular grǿtisk grǿttisk grǿtisk grǿttisk
1st person plural grǿtumsk grǿttumsk grǿtimsk grǿttimsk
2nd person plural grǿtizk grǿttuzk grǿtizk grǿttizk
3rd person plural grǿtask grǿttusk grǿtisk grǿttisk
imperative present
2nd person singular grǿzk, grǿtisk
1st person plural grǿtumsk
2nd person plural grǿtizk

Derived terms

  • grǿtir (one who makes someone weep)
  • gráta (to cry, weep)
  • grátr (weeping, lamentation)

Descendants

  • Icelandic: græta
  • Faroese: grøta
  • Old Swedish: grøta