indelning

Swedish

Etymology

From indela +‎ -ning.

Noun

indelning c

  1. division, partition (the act of separating into parts, or the result of such an act)

Declension

Declension of indelning
nominative genitive
singular indefinite indelning indelnings
definite indelningen indelningens
plural indefinite indelningar indelningars
definite indelningarna indelningarnas

Derived terms

  • balkindelning
  • epokindelning
  • gruppindelning
  • indelningsgrund
  • indelningsverk
  • kapitelindelning
  • kastindelning
  • kategoriindelning
  • klassindelning
  • kommunindelning
  • länsindelning
  • momentindelning
  • områdesindelning
  • periodindelning
  • regionindelning
  • rumsindelning
  • skiftindelning
  • styckeindelning
  • tidsindelning
  • tomtindelning
  • valkretsindelning
  • zonindelning
  • ämnesindelning

Further reading

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.