instruktör
Swedish
Etymology
Borrowed from French instructeur, from Latin īnstrūctor.
Noun
instruktör c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | instruktör | instruktörs |
| definite | instruktören | instruktörens | |
| plural | indefinite | instruktörer | instruktörers |
| definite | instruktörerna | instruktörernas |