knalla

• knallene

knalla n

1. definite plural of knall

knalla n

1. definite plural of knall

knalla (present knallar, preterite knallade, supine knallat, imperative knalla)

1. (colloquial) to walk, to trot

   Synonym: knata

   Dags att knalla hem

   Time to go home

   Hon knallade iväg

   He trotted off

   • 1991, Per Persson, “Tusen dagar härifrån [A thousand days away from here]”, in Äkta hjärtan [True hearts]‎^[1], performed by Perssons Pack ft. Jakob Hellman:

     I ett helt annat land har vintern börjat komma, och dagarna på stranden känns som hundra år sen när ett regn tar sig ner på insidan av kragen, och stövlarna hon köpte i morse är förstörda, där hon knallar samma gata upp och ner. Under skraporna försöker hon att le. Men när längtan blir till gråt, ber hon klockan skynda på. Snälla, ta mig tusen dagar härifrån.

     In a completely different country, winter has started to arrive, and the days at the beach feel like a hundred years ago when a rain^[sic] gets down ["takes itself down" – manages to get down] [on] the inside of her collar, and the boots she bought this morning are ruined, (there) where she walks up and down the same street. Beneath the skyscrapers [scrapers] she tries to smile. But when longing turns to tears [crying], she begs the clock to hurry up. Please, take me a thousand days away from here.

2. to (cause to) make short, sharp bangs

The references say slowly, though this might not match the intuition of many native speakers, being more of a colloquial word for walking in general.

• knall (“short, sharp bang”)

• knalla in Svensk ordbok (SO)
• knalla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• knalla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)