oreda

Swedish

Etymology

o- +‎ reda

Noun

oreda c

  1. mess, disorder
    Vilken oreda det är här inne!
    What a mess it is in here!
    • 1834, Jacob Philip Tollstorp, “De vigtigaste tilldragelser i Linköping”, in Beskrifning öfver Linköping[1]:
      Ända till Carl IX:s uppstigande på thronen oroades den andliga styrelsen af tvister och oredor.
      All until Carl IX's ascension to the throne, the spiritual organization was shaken by infights and disarrays.

Declension

Declension of oreda
nominative genitive
singular indefinite oreda oredas
definite oredan oredans
plural indefinite oredor oredors
definite oredorna oredornas

References

Anagrams