rönn
Icelandic
Noun
rönn
Swedish
Etymology
From Old Norse reynir (“rowan”), related to rauðr (“red”). Compare Norwegian rogn and Danish røn.
Noun
rönn c
Inflection
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | rönn | rönns |
| definite | rönnen | rönnens | |
| plural | indefinite | rönnar | rönnars |
| definite | rönnarna | rönnarnas |
Derived terms
- rönnbär (“rowanberry”)