sammanfalla
Swedish
Etymology
samman + falla. Compare German zusammenfallen
Verb
sammanfalla (present sammanfaller, preterite sammanföll, supine sammanfallit, imperative sammanfall)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | sammanfalla | — | ||
| supine | sammanfallit | — | ||
| imperative | sammanfall | — | ||
| imper. plural1 | sammanfallen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | sammanfaller | sammanföll | — | — |
| ind. plural1 | sammanfalla | sammanföllo | — | — |
| subjunctive2 | sammanfalle | sammanfölle | — | — |
| present participle | sammanfallande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.