scolmann
Old English
Etymology
From scōl (“school”) + mann (“person”)
Pronunciation
- IPA(key): /ˈskoːlˌmɑnn/, [ˈskoːlˌmɑn]
Noun
scōlmann m
Declension
Strong consonant stem:
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | scōlmann | scōlmenn |
| accusative | scōlmann | scōlmenn |
| genitive | scōlmannes | scōlmanna |
| dative | scōlmenn | scōlmannum |
Descendants
- English: schoolman