skämta

Swedish

Etymology

From Old Norse skemta, from either Proto-Germanic *skammatjaną or Proto-Germanic *skammitōną. Cognate with Faroese skemta, Norwegian Nynorsk skjemta, Icelandic skemmta, and Danish skæmte. Equivalent to skämt (“joke”) +‎ -a.

Verb

skämta (present skämtar, preterite skämtade, supine skämtat, imperative skämta)

  1. to joke, to kid

Conjugation

Conjugation of skämta (weak)
active passive
infinitive skämta skämtas
supine skämtat skämtats
imperative skämta —
imper. plural1 skämten —
present past present past
indicative skämtar skämtade skämtas skämtades
ind. plural1 skämta skämtade skämtas skämtades
subjunctive2 skämte skämtade skämtes skämtades
present participle skämtande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.