skerpen
Old Dutch
Etymology
From Proto-West Germanic *skarpijan.
Verb
skerpen
- to sharpen
Inflection
Conjugation of skerpen (weak class 1)
| infinitive | skerpen | |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st person singular | skerpo, skerpon | skerpida |
| 2nd person singular | skerpis | skerpidos |
| 3rd person singular | skerpit | skerpida |
| 1st person plural | skerpun | skerpidon |
| 2nd person plural | skerpit | skerpidot |
| 3rd person plural | skerpunt | skerpidon |
| subjunctive | present | past |
| 1st person singular | skerpe | skerpidi |
| 2nd person singular | skerpis | skerpidis |
| 3rd person singular | skerpe | skerpidi |
| 1st person plural | skerpin | skerpidin |
| 2nd person plural | skerpit | skerpidit |
| 3rd person plural | skerpin | skerpidin |
| imperative | present | |
| singular | skerpi | |
| plural | skerpit | |
| participle | present | past |
| skerpendi | skerpit, giskerpit | |
Descendants
Further reading
- “skerpen”, in Oudnederlands Woordenboek, 2012