snäppa
Swedish
Pronunciation
- IPA(key): /ˌsnɛˈpa/
Etymology 1
Borrowed from Middle Low German sneppe, after the long, thin beak of the bird, from or related to Old Saxon *snabul, from Proto-Germanic *snabulaz (“snout, beak, mouth”). Cognate of German Schnepfe, Dutch snip, Faroese mýrisnípa. First attested in 1664.
Noun
snäppa c
- a bird in the Scolopacidae family
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | snäppa | snäppas |
| definite | snäppan | snäppans | |
| plural | indefinite | snäppor | snäppors |
| definite | snäpporna | snäppornas |
Related terms
- amerikansk skogssnäppa
- beckasinsnäppa
- dammsnäppa
- drillsnäppa
- fläckdrillsnäppa
- gulbröstad snäppa
- kolymasnäppa
- kustsnäppa
- kärrsnäppa
- långtåsnäppa
- mindre beckasinsnäppa
- mosnäppa
- myrsnäppa
- piparsnäppa
- rödhalsad snäppa
- sandsnäppa
- sibirisk gråsnäppa
- skogssnäppa
- skärsnäppa
- småsnäppa
- spetsstjärtad snäppa
- spovsnäppa
- styltsnäppa
- större beckasinsnäppa
- svartsnäppa
- tereksnäppa
- tundrasnäppa
- tuvsnäppa
- vitgumpsnäppa
Etymology 2
Onomatopoeic. First attested in 1934.
Verb
snäppa (present snäpper, preterite snäppte, supine snäppt, imperative snäpp)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | snäppa | snäppas | ||
| supine | snäppt | snäppts | ||
| imperative | snäpp | — | ||
| imper. plural1 | snäppen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | snäpper | snäppte | snäpps, snäppes | snäpptes |
| ind. plural1 | snäppa | snäppte | snäppas | snäpptes |
| subjunctive2 | snäppe | snäppte | snäppes | snäpptes |
| present participle | snäppande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
References
- snäppa in Svensk ordbok (SO)
- snäppa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- snäppa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- snäppa in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)