spinga
Italian
Verb
spinga
- inflection of spingere:
- first/second/third-person singular present subjunctive
- third-person singular imperative
Swedish
Noun
spinga c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | spinga | spingas |
| definite | spingan | spingans | |
| plural | indefinite | spingor | spingors |
| definite | spingorna | spingornas |
Synonyms
- spingsticka
- sticka
- tändved
Verb
spinga (present spingar, preterite spingade, supine spingat, imperative spinga)
- to sliver (wood), to split wood into slivers or fine sticks, such as for kindling
- 1882, August Strindberg, “Nya vapen”, in Svenska öden och äventyr:
- Gumman glättade halsdukar på en bräda, och gubben spingade stickor.
- The woman ironed scarves on a board, and the man split wood.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | spinga | spingas | ||
| supine | spingat | spingats | ||
| imperative | spinga | — | ||
| imper. plural1 | spingen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | spingar | spingade | spingas | spingades |
| ind. plural1 | spinga | spingade | spingas | spingades |
| subjunctive2 | spinge | spingade | spinges | spingades |
| present participle | spingande | |||
| past participle | spingad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Synonyms
- spänta
Related terms
References
- spinga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL) (only the verb)
- spinga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)