spinga

Italian

Verb

spinga

  1. inflection of spingere:
    1. first/second/third-person singular present subjunctive
    2. third-person singular imperative

Swedish

Noun

spinga c

  1. a short sliver, stick or splinter of wood (as resulting from the verb, below)

Declension

Declension of spinga
nominative genitive
singular indefinite spinga spingas
definite spingan spingans
plural indefinite spingor spingors
definite spingorna spingornas

Synonyms

Verb

spinga (present spingar, preterite spingade, supine spingat, imperative spinga)

  1. to sliver (wood), to split wood into slivers or fine sticks, such as for kindling
    • 1882, August Strindberg, “Nya vapen”, in Svenska öden och äventyr:
      Gumman glättade halsdukar på en bräda, och gubben spingade stickor.
      The woman ironed scarves on a board, and the man split wood.

Conjugation

Conjugation of spinga (weak)
active passive
infinitive spinga spingas
supine spingat spingats
imperative spinga
imper. plural1 spingen
present past present past
indicative spingar spingade spingas spingades
ind. plural1 spinga spingade spingas spingades
subjunctive2 spinge spingade spinges spingades
present participle spingande
past participle spingad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

  • spänta

References

Anagrams