Norwegian Bokmål
Noun
storker m
- indefinite plural of stork
Old Swedish
Etymology
From Old Norse storkr, from Proto-Germanic *sturkaz.
Noun
storker m
- stork
Declension
Declension of storker (strong a-stem)
| masculine
|
singular
|
plural
|
|
|
indefinite
|
definite
|
indefinite
|
definite
|
| nominative
|
storker
|
storkrin
|
storkar
|
storkanir, storkaner
|
| accusative
|
stork
|
storkin
|
storka
|
storkana
|
| dative
|
storki, storke
|
storkinum, storkenom
|
storkum, storkom
|
storkumin, storkomen
|
| genitive
|
storks
|
storksins
|
storka
|
storkanna
|
Descendants