sträcka

Swedish

Alternative forms

Etymology

From Old Swedish strækkia, from Middle Low German strecken, from Old Saxon *strekkian.

Pronunciation

  • Audio:(file)
  • Rhymes: -²ɛka

Noun

sträcka c

  1. a stretch, a distance

Declension

Declension of sträcka
nominative genitive
singular indefinite sträcka sträckas
definite sträckan sträckans
plural indefinite sträckor sträckors
definite sträckorna sträckornas
  • sträck
  • transportsträcka
  • vägsträcka

Verb

sträcka (present sträcker, preterite sträckte, supine sträckt, imperative sträck)

  1. to stretch

Conjugation

Conjugation of sträcka (weak)
active passive
infinitive sträcka sträckas
supine sträckt sträckts
imperative sträck —
imper. plural1 sträcken —
present past present past
indicative sträcker sträckte sträcks, sträckes sträcktes
ind. plural1 sträcka sträckte sträckas sträcktes
subjunctive2 sträcke sträckte sträckes sträcktes
present participle sträckande
past participle sträckt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.