styrka

Norwegian Bokmål

Alternative forms

Verb

styrka

  1. inflection of styrke:
    1. simple past
    2. past participle

Norwegian Nynorsk

Verb

styrka (present tense styrker, past tense styrkte, past participle styrkt, passive infinitive styrkast, present participle styrkande, imperative styrk)

  1. alternative form of styrkja

Swedish

Alternative forms

Etymology

From Old Swedish styrkia, from Old Norse styrkja, from styrkr (strong).

Pronunciation

  • Audio:(file)

Noun

styrka c

  1. strength
  2. force
  3. a troop, a military force

Declension

Declension of styrka
nominative genitive
singular indefinite styrka styrkas
definite styrkan styrkans
plural indefinite styrkor styrkors
definite styrkorna styrkornas

Derived terms

Verb

styrka (present styrker, preterite styrkte, supine styrkt, imperative styrk)

  1. to strengthen
  2. to authenticate, to verify

Conjugation

Conjugation of styrka (weak)
active passive
infinitive styrka styrkas
supine styrkt styrkts
imperative styrk
imper. plural1 styrken
present past present past
indicative styrker styrkte styrks, styrkes styrktes
ind. plural1 styrka styrkte styrkas styrktes
subjunctive2 styrke styrkte styrkes styrktes
present participle styrkande
past participle styrkt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

See also

References

Anagrams