svärd

See also: sværd

Swedish

Etymology

From Old Swedish sværþ, from Old Norse sverð, from Proto-Germanic *swerdą, from Proto-Indo-European *su̯r̥dhom, ultimately from *swer- (“to cut; to fester”).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈsvæːrd/, [ˈsv̥æːɖ]
  • Audio:(file)
  • Rhymes: -æːɖ

Noun

svärd n

  1. a sword
    Riddaren drog sitt svärd
    The knight drew his sword
    Han svingade svärdet
    He swung his sword
    Han stötte svärdet i drakens buk
    He thrust his sword into the belly of the dragon
    Han högg av tentakeln med svärdet
    He cut off the tentacle with his sword
    Han stack svärdet i skidan
    He sheathed his sword
    svärdets vassa egg
    the sharp edge of the sword
    smida ett svärd
    forge a sword

Declension

Declension of svärd
nominative genitive
singular indefinite svärd svärds
definite svärdet svärdets
plural indefinite svärd svärds
definite svärden svärdens

Synonyms

Hypernyms

  • blankvapen (“edged or bladed weapon”)

Derived terms

  • bredsvärd
  • huggsvärd
  • samurajsvärd
  • sjörövarsvärd
  • svärdbärare
  • svärdfisk
  • svärdformad
  • svärdsdans
  • svärdsegg
  • svärdsfäste
  • svärdshugg
  • svärdsklinga
  • svärdslilja
  • svärdslukare
  • Svärdsorden
  • svärdssidan
  • svärdsskida
  • svärdsslag

See also

References

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.