svalla
See also: svälla
Swedish
Etymology
svall + -a. Doublet of svullna and svälla.
Verb
svalla (present svallar, preterite svallade, supine svallat, imperative svalla)
- to swell, to surge (of the motion of waves on a shore)
- to undulate, to billow, to heave (to move like a wave, up and down)
- to seethe
- to effervesce
- to flush, to flow (of blood or words in speech)
- to run high, to overflow (of emotions)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | svalla | — | ||
| supine | svallat | — | ||
| imperative | svalla | — | ||
| imper. plural1 | svallen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | svallar | svallade | — | — |
| ind. plural1 | svalla | svallade | — | — |
| subjunctive2 | svalle | svallade | — | — |
| present participle | svallande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Synonyms
Derived terms
References
- svalla in Svensk ordbok (SO)
- svalla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- svalla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- svalla in Walter E. Harlock, Svensk-engelsk ordbok : skolupplaga (1964)