tjomme

Borrowed from English chum. First attested in 1895.

• IPA^(key): /²ɕʊmːɛ/

tjomme c

1. (colloquial) a guy, a bloke (often with strange or negative qualities)
   • 1895 February 22, R., “Sjömanslif [Seaman's life]”, in Nerikes Allehanda, page 3:

     Att den ene hjälper den andre leta rätt på saker i bref är något ytterst vanligt på sjön, åtminstone »tjommar» (vänner) emellan.

     It is a most common occurrence at sea for one man to assist another in finding items within letters, especially between close "chums" (friends).

   • 1899 November 24, Tolle, “Jäntas tröst [The lass's comfort]”, in Nationalkuriren, page 4:

     Dä va e gang e jänt'
     Sum allri hatt nå'n tjomme
     Å hur ho geck å vänt'
     Så vell' der engen komme.

     There was a lass so fair
     Who never had a chum
     And though she waited there
     A fellow ne'er did come.

   • 2018 December 2, Johan Fyrk, “Axel om samarbetsmissen: "Är faktiskt på riktigt" [Axel on the collaboration mistake: "It's actually real"]”, in Byggnadsarbetaren:

     Jag tänkte att det blev så här eftersom det sitter en tjomme som ritar vvs och en tjomme som gör elen.

     I thought it turned out this way because there's one guy who does the plumbing and another guy who handles the electrical work.

• tjomme in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tjomme in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)