tyrnan
Old English
Etymology
From Proto-West Germanic *turnijan.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈtyr.nɑn/, [ˈtyrˠ.nɑn]
Verb
tyrnan
Conjugation
Conjugation of tyrnan (weak, class 1)
| infinitive | tyrnan | tyrnenne |
|---|---|---|
| indicative mood | present tense | past tense |
| first person singular | tyrne | tyrnde |
| second person singular | tyrnest, tyrnst | tyrndest |
| third person singular | tyrneþ, tyrnþ | tyrnde |
| plural | tyrnaþ | tyrndon |
| subjunctive | present tense | past tense |
| singular | tyrne | tyrnde |
| plural | tyrnen | tyrnden |
| imperative | ||
| singular | tyrn | |
| plural | tyrnaþ | |
| participle | present | past |
| tyrnende | (ġe)tyrned | |