uppbrottsstämning

Swedish

Etymology

Perhaps borrowed from German Aufbruchstimmung. Equivalent to uppbrott (departure) +‎ stämning (mood).

Noun

uppbrottsstämning c

  1. a mood characteristic of something being about to end (and people going their separate ways)
    Musiken hade stängts av och lamporna tänts. Folk gäspade. Det rådde uppbrottsstämning på festen.
    The music had been turned off and the lights turned on. People were yawning. There was a "breaking-up mood" at the party.

Declension

Declension of uppbrottsstämning
nominative genitive
singular indefinite uppbrottsstämning uppbrottsstämnings
definite uppbrottsstämningen uppbrottsstämningens
plural indefinite uppbrottsstämningar uppbrottsstämningars
definite uppbrottsstämningarna uppbrottsstämningarnas

References