vanskapt

Norwegian Bokmål

Etymology

Past participle of the old verb vanskape, compare with Danish vanskabt.

Adjective

vanskapt (indefinite singular vanskapt, definite singular and plural vanskapte)

  1. deformed, misshapen

References

Norwegian Nynorsk

Etymology

Past participle of the old verb vanskape.

Adjective

vanskapt (indefinite singular vanskapt, definite singular and plural vanskapte)

  1. deformed, misshapen

References

Swedish

Etymology

From van- +‎ skapt (created).

Adjective

vanskapt (comparative mer vanskapt, superlative mest vanskapt)

  1. (dated, derogatory) deformed, misshapen (of a person, body part, etc.)
    Synonym: missbildad

Declension

Inflection of vanskapt
Indefinite positive comparative superlative1
common singular vanskapt vanskaptare vanskaptast
neuter singular vanskapt vanskaptare vanskaptast
plural vanskapta vanskaptare vanskaptast
masculine plural2 vanskapte vanskaptare vanskaptast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 vanskapte vanskaptare vanskaptaste
all vanskapta vanskaptare vanskaptaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References