vikta
Swedish
Etymology
By surface analysis, vikt + -a.
Verb
vikta (present viktar, preterite viktade, supine viktat, imperative vikta)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | vikta | viktas | ||
| supine | viktat | viktats | ||
| imperative | vikta | — | ||
| imper. plural1 | vikten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | viktar | viktade | viktas | viktades |
| ind. plural1 | vikta | viktade | viktas | viktades |
| subjunctive2 | vikte | viktade | viktes | viktades |
| present participle | viktande | |||
| past participle | viktad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.