weorcþeow

Old English

Etymology

From weorc (work) +‎ þēow (slave)

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈwe͜orkˌθe͜oːw/, [ˈwe͜orˠkˌθe͜oːw]

Noun

weorcþēow n

  1. a working slave
  2. bondsman/bondswoman

Declension

Strong a-stem:

singular plural
nominative weorcþēow weorcþēowas
accusative weorcþēow weorcþēowas
genitive weorcþēowes weorcþēowa
dative weorcþēowe weorcþēowum

References