wundar
Old Saxon
Etymology
From
Proto-Germanic
*wundrą
.
Noun
wundar
n
wonder
,
miracle
Declension
wundar
(neuter a-stem)
singular
plural
nominative
wundar
wundru
accusative
wundar
wundru
genitive
wundres
wundrō
dative
wundre
wundrum
instrumental
—
—
Descendants
Middle Low German:
wunder
Low German:
wunder
,
wunner