fallera

See also: fallerà

Spanish

Adjective

fallera

  1. feminine singular of fallero

Verb

fallera

  1. first/third-person singular imperfect subjunctive of fallir

Swedish

Etymology 1

From fa and la in solmization (do, re, mi, fa, so, la, ti).

Interjection

fallera

  1. Expresses exhilaration (often in song).
    • 1946, “Mössens julafton (När nätterna blir långa) [The mice's Christmas Eve (When the nights get long)]”, Ulf Peder Olrog (lyrics), Alf Prøysen (music)‎[1]:
      När nätterna blir långa och kölden sätter in, tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin. Hon visar sen på fällan: "Akta er för den, så får vi allesammans fira jul igen." Hejsan hoppsan, fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla' [glad]! Hejsan hoppsan, fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla' [glad]!
      When the nights get long and the cold sets in, then mother mouse goes and gathers her whole group of children. She then points [directs, more generally] to the trap: "Beware of that one, and we will all get to celebrate Christmas again." Hidy howdy, fallerallera, when [the] Christmas comes, every kid should be happy! Hidy howdy, fallerallera, when [the] Christmas comes, every kid should be happy!

Etymology 2

Compare German fallieren, English fail; see the latter for etymology.

Verb

fallera (present fallerar, preterite fallerade, supine fallerat, imperative fallera)

  1. to fail, to break, to malfunction
Conjugation
Conjugation of fallera (weak)
active passive
infinitive fallera
supine fallerat
imperative fallera
imper. plural1 falleren
present past present past
indicative fallerar fallerade
ind. plural1 fallera fallerade
subjunctive2 fallere fallerade
present participle fallerande
past participle fallerad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References