klucka
See also: kľučka
Swedish
Etymology
Onomatopoeic. Compare English cluck, German glucken.
Verb
klucka (present kluckar, preterite kluckade, supine kluckat, imperative klucka)
- to cluck (of a hen)
- to lap, to gurgle (of water)
- Vågorna kluckade mot stenarna
- The waves lapped against the rocks
- 1932, Evert Taube, “Calle Schewens vals [Calle Schewen's Waltz]”[1]:
- I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka [old present tense plural, usually kluckar] mot strand, och vassarna vagga [old present tense plural, usually vaggar] och nyslaget hö, det doftar emot mig ibland.
- In Roslagen's embrace on the flowering island, where the waves lap against shore [sic – indefinite], and the reeds sway and of freshly mown hay, it wafts [smells pleasantly, "scents"] towards me sometimes [sic].
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | klucka | kluckas | ||
| supine | kluckat | kluckats | ||
| imperative | klucka | — | ||
| imper. plural1 | klucken | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | kluckar | kluckade | kluckas | kluckades |
| ind. plural1 | klucka | kluckade | kluckas | kluckades |
| subjunctive2 | klucke | kluckade | kluckes | kluckades |
| present participle | kluckande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.