löpa

From Old Swedish lø̄pa, from Old Norse hlaupa, from Proto-Germanic *hlaupaną, from Proto-Indo-European *klewb- (“to spring, stumble”).

• IPA^(key): /løːpa/

• Audio:

  (file)

löpa (present löper, preterite löpte, supine löpt, imperative löp)

1. to run along, stretch

   Berlinmuren löpte längs gränsen mellan Öst- och Västberlin.

   The Berlin wall stretched along the border between East and West Berlin.

2. to run, to move quickly forward, for a long distance
3. to run free, run off; manage not to be caught

   Vi var tvungna att koncentrera oss på att hålla i den ena tjuven, så den andra löpte.

   We had to concentrate on keeping on to the first thief, so the other one ran off.

4. to be in heat; to be prepared for copulation (often about a female dog)

• Traces of the archaic strong conjugation can be seen in adjectives like tilländalupen.

• löpa amok (“run amok”)
• upplupen

• lopp
• löpare

• → Elfdalian: löpa

• löpa in Svensk ordbok (SO)
• löpa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• löpa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)